Är det ens någon som läser?
Nej? Ja men då kan jag väl skriva vad som helst.
Jag är så otroligt sjukt trött på att vara ledsen och bestämmer mig varje dag för att inte vara det längre men det är så förbannat svårt och det går inte. Så jag släpar mig fram genom livet med vetandet om att så fort jag blir ensam kommer ledsamheten smygande och förgiftar hela tillvaron. Hur kan man vara så himla osäker på sig själv? Hur kan det vara så omöjligt att vara lycklig?
Och hur kan man vara så avundsjuk att hjärtat värker, att man fylls med självhat för att man själv inte har det där? Hur kan man vara så avundsjuk på någons liv att man hatar sitt eget?
Oftast önskar jag att jag var född som någon annan. Vissa människor har verkligen allt. Och hur gör man när den personen man hatar mest och är mest avundsjuk på är den person man också älskar otroligt mycket? För fan.
Jag läser! Och det du skriver är jättefint! jag gillar verkligen din blogg!
ReplyDeleteJag vill också att du ska veta att du inte är ensam om att känna som du gör.
Jag är också ledsen, otroligt ledsen.
Ledsen när jag egentligen skulle kunna vara ute och ha roligt.
Kram!
Åh tack!! Otroligt mycket tack.
DeleteLedsamhet måste vara det jobbigaste som finns, och det är så löjligt svårt att bli av med den.
Hoppas allt blir bra för dig, för någon gång vaknar du upp och märker att livet känns lite lättare. Jag tror verkligen det.
Kram!!