Vi ses på din födelsedag sa hon från min sängkant efter att ha kramat mig hårt hårt där jag halvvaken försökte förstå. Det är så himla fel alltihop. Men idag tar jag tåget till Örebro för att kramas med min andra syster. Så det är inte hemskt än. Men det blir det så snart jag åker ifrån henne.

Du har vart ute i världen i flera år
Men jag stannade på mitt rum och såg dagarna gå

Jag lyssnar på Hellström och försöker tänka bort ångesten. Läser gamla texter ur dagboken och minns gamla smärtor, och det viktigaste: att de gick över.

"Varför är jag den som ska bli glömd, ensam, bortklippt , bortvald? Vad finns det för rättvisa i det?"
"Kära dagbok, jag kan inte sova. Jag tänker för mycket, på att jag inte är den person jag bestämde mig för att vara. Ångesten är tillbaka."

Ibland tänker jag på mitt yngre jag som en lillasyster jag vill styra mot rätt val i livet, men som jag inte kan nå fram till. Det låter kanske ganska sjukt. Jag vet inte.

Godnatt.

Min syster flyttade ut idag. Jag äter godis och försöker att inte tänka på hur mycket min värld förändras. Imorgon är det skola också, herregud.

 

Sitter alltid med en kopp framför ansiktet i photobooth, så detta är utvecklingen från oktober till idag. En vana att gömma sig bakom något?
Nåväl, har städat, dansat och bakat tigerkaka för snart kommer mina föräldrar hem från en helg i Dalarna. Min duktiga far cyklade vasaloppet nämligen! Cooling.

Lyssnar på isländsk musik i mitt nattsvarta kök.
Känner mig hoppfull, jag tror det är rätt ord. Hoppfull, ja. Kanske.
Lite halvt i alla fall. Kommer det alltid vara så? Halvt menar jag, för det känns som att allt alltid är halvt. Inget är någonsin fullständigt eller fulländat.
Porslinstorn och kastrullsiluetter på diskbänken.
Jag sover i kökssoffan i natt, det behövs tror jag. Fantiserar om att hen skulle dyka upp under plommonträdet. Jag är här utanför, kom. 
Men något sådant händer aldrig mig så det är bara dumt. Jag är så dum dum dum. Alla dessa drömmar och romantiseringar av allt och alla måste få ett slut. Det är bara idiotiskt. Masochistiskt.
Godnatt.

Har fikat med Vendela och fikat med Amanda och idag ska jag fika med Nathalie. Har ont i magen av allt kaffe, men vad gör det egentligen. De är så fina.

Je vous aime.

Jag har en tendens att falla för dåliga tv-serier och kära ner mig i de fina karaktärerna. Jag antar att jag kan se det som en positiv sak, jag är inte kräsen. Men det är lite jobbigt när man börjar gråta vid tanken på att de inte finns på riktigt. Nåväl, Merlin är bäst!!